Fina Fisken, jäkla surt att det är min kära systers häst!! Det är en sådan skillnad att sitta på honom, jämfört med Tsunami eller Campari. Tsunami, som inger känslan av att falla fram när som, och lämnar mig med kramp i armarna riktigt jobbiga pass. Lilla Campari som är så lik sin bror i mycket, och överträffar honom i många moment, men som inte kan hoppa.

Gosh, lilla fega, vingliga Fisken, med tvång vilket leder till att man behöver en armé när man sitter upp och som dör om man hostar när man väl sitter där. Han har förändrats denna sommar! Jag sitter upp själv, ändrar stigläderlängder, rider var jag vill, över och under saker som är obehagliga. Har till och med övervägt att starta en liten dressyr innan jag åker, men det hinns tyvärr inte med...

Han kan hoppa nu också, små banor på hela 50 cm har vi tagit oss över! Nu ska vi börja med minioxrar när han börjar få koll på det. :)

Men, om knappt två veckor packar jag mina och Tsunamis saker. Fisken han stannar hemma över helgen, innan han återgår till min syster, först för Kvalitén på Strömsholm, sedan till vardagen på Ekeby. Shit, jag överväger helt seriöst att sno honom! :o Men, han har det super med syrran - men man kan ju alltid drömma... ;)

Nej, nu ska jag inte vara bitter, jag har en hoppkanon i Tsunami, jag önskar bara att hon vore trevligfare i markarbetet! Till våren får jag ju ner Natalja, och nästa sommar har jag förhoppningsvis Campari med föl att jobba med. Livet går framåt!