Fina Fisken, jäkla surt att det är min kära systers häst!! Det är en sådan skillnad att sitta på honom, jämfört med Tsunami eller Campari. Tsunami, som inger känslan av att falla fram när som, och lämnar mig med kramp i armarna riktigt jobbiga pass. Lilla Campari som är så lik sin bror i mycket, och överträffar honom i många moment, men som inte kan hoppa.

Gosh, lilla fega, vingliga Fisken, med tvång vilket leder till att man behöver en armé när man sitter upp och som dör om man hostar när man väl sitter där. Han har förändrats denna sommar! Jag sitter upp själv, ändrar stigläderlängder, rider var jag vill, över och under saker som är obehagliga. Har till och med övervägt att starta en liten dressyr innan jag åker, men det hinns tyvärr inte med...

Han kan hoppa nu också, små banor på hela 50 cm har vi tagit oss över! Nu ska vi börja med minioxrar när han börjar få koll på det. :)

Men, om knappt två veckor packar jag mina och Tsunamis saker. Fisken han stannar hemma över helgen, innan han återgår till min syster, först för Kvalitén på Strömsholm, sedan till vardagen på Ekeby. Shit, jag överväger helt seriöst att sno honom! :o Men, han har det super med syrran - men man kan ju alltid drömma... ;)

Nej, nu ska jag inte vara bitter, jag har en hoppkanon i Tsunami, jag önskar bara att hon vore trevligfare i markarbetet! Till våren får jag ju ner Natalja, och nästa sommar har jag förhoppningsvis Campari med föl att jobba med. Livet går framåt!

Jag har övervägt fram och tillbaka om jag ska klippa Tsunami innan Flyinge. Denna sommar har gått hårt på henne, och hon har satt en ganska tät, lite längre päls. På Flyinge vill jag ta tag i hennes styrketräning ordentligt. Hon kommer att gå lektioner, gå regelbundet i skrittmaskin och när jag känner att hon orkar med det börja gå två gånger per dag. Det misstaget som var i helgen, när hon inte orkade hela tävlingen, sådant ska bara inte hända.

Men till saken, för att kunna träna henne ordentligt bör hon kanske få bli av med lite päls, för att minska svettning under träning.

Dock förstör klippning pälskvlitén, och kräver en nogrann täckning utav hästen. Jag är inte den som är den, jag har faktiskt ganska mycket emot klippning och överdriven täckning utav hästarna, samt skydd i hage etc. MEN! Med allt fullblod i Tsunami (drygt 50%) gör henne väldigt känslig. Hon tål inte mycket kyla, och inte heller småsår etc. Till på köpet är hon  sveriges värsta häst när det gäller att skada sig, nya småsår varje dag.

Där har man bonusen med att klippa, det är lätt att upptäcka nya sår och behandla dem. Men som sagt, jag vet inte. Ska prata igenom detta med min syster och så får vi helt enkelt se vad som händer. :)

Uschuschusch, denna helgen stryker vi. Men, jag tänker ändå skriva om den här, då jag själv vill kunna gå tillbaka och läsa samt utvärdera årets tävlingar. Dock har jag inte skrivit om alla höstens tävlingar här, men wtf!

Fredag
115, kval 1
Ingen bra känsla. Tsunami var inte riktigt med mig, bromsen låg i och galoppen hade verkligen inte den kvalité jag ville ha. Det kändes snarare som om bromsen låg i.
Banan i sig var hon fin på, många räcken, som hon har så svårt för. De skötte hon utmärkt, dock fick hon med sig en frambom på näst sista linjen, räcke - oxer. Skulle ridit på sju galoppsprång, men jag fegred lite och kom på 7,5 galoppsprång. Duktiga flickan hoppade ändå, men fick med sig en bom ist.

Lördag
120 kval 2
Motsatsen till dagen innan. Haha, hon hade ingen broms! Lite som om plattan fastnat i mattan, u know? ;) Hon hoppade som satan på framhoppningen, och på banan gav hon mig en riktigt trevlig känsla. Det gick lite fort ibland, men vi fick till alla linjer, distanser och tom trekombinationen!
Dock blev jag sjukt besviken, hela 3 bommar rullade. Ingenting jag hade kunnat ändra, utan vi fick bara inte tillräckligt mycket luft i sprången, så det var frambommar på oxrar som rullade och ett räcke.

Söndag
Min pärla var så matt. Usch, usch usch. Det var dags för 120 derbyt, och min känsla var i bott. Vi fick ingen bra känsla på frmahoppningen. Jag var först ut, och när jag väl kom in på banan fick jag vänta i 10(!) minuter innan start. Förseningar. Men där brast det helt. Tsunamis galopp var tom, och sprången satt inte.
Vi tog oss runt till hinder nummer 12 utav 19, då vi fick bensinstopp. Hon fick med sig flera bommar innan, och till vattengraven fanns inte galoppen där. Så surt, men det är smällar man får ta.

Nu taggar vi om och hoppas på fina skolrundor i Sunne om 1,5 vecka!

Ska ner och lasta in hästen i transporten, och sedan beger vi oss av mot dagens tävlingar på EQ-line. Idag rider jag bara kvalrunda 1, 115 inför söndagens 120-derby. Håll tummarna för oss! :)

Ska även se om jag kan uppdatera er från plats, annars finns onlineresultat här.

Igår stod vattengravsträning på schemat med min Tsunami. Men innan vi tog oss till vattengraven red vi fram nere vid sjöbanan. Sjöbanan är vår vanliga träningsbana, gjord i fibersand, ett underbart underlag.

Där nere värmde vi upp med lösgörande arbete, och hoppade lite linjer. Många räcken, som är Tsunamis svaghet. Vi fick även igenom halvhalterna med henne. Hon har en tendens att bli lite lång och stänga mig ute, men det gick fort att lösa. Jag ser det som bättre att sätta henne på rumpan en gång i en anridning, än att behöva smårycka hela vägen. Det hjälpte, och sedan kunde jag ta jämna förhållningar och hålla kontakten hela vägen fram. Awesome!

Hon fick hoppa en trekombination för första gången, räcke - två galoppsprång - oxer - ett galoppsprång - oxer. Som tur var, ingen tvekan hos henne. Tvärtom, hon kändes bättre i trekombinationen än hon gör i vanliga kombinatiner. Känns bra inför kommande klasser, och större sådana!

Senare gick vi vidare till grusbanan och derbybanan. Vi hoppade i pulvermangraven som uppvärmning, innan vi tog vattengraven. Den är lite drygt 2,50 lång, nästan 3m. Med andra ord som ett galoppsprång. Det känns stort när man står bredvid, men med en kraftfull galopp, och en avsprångspunkt nära hindret för att optimera språngkurvan. Över vattengraven har man under träning en bom över graven för att de ska lära sig att inte trampa i vattnet.

Tsunami stoppade en gång, vinglade inför hindret och tappade galoppen. När jag vände upp igen så hoppade hon, tveksamt, men lydigt. Duktiga, underbara häst! Vi hoppade hindret ett flertal gånger till, och tillslut slutade hon att hoppa med tveksamhet, och tog tag i hindret istället!

Vi avslutade med att hoppa en bana med derbyhindren, en stor bank (gräskulle) med en grind på, studs över en grusväg, liten bank med uthopp, mur, vattengrav och pulvermangrav. Faktum är att de minsta hindren är de lättaste att riva. Någonting att tänka på! :)

Film kommer förhoppningsvis senare ikväll, med både tabben på vattengraven och hur hon senare löste det. :)

What 2 say? Tjejen är helt enkelt grym. Här kommer jag och lägger ut det på bloggen, nästan ett dygn efter den historiska händelsen. Men bättre sent än aldrig, right?

Inte nog med att det svenska fälttävlanslaget låg trea inför den avslutande hoppningen, Sara låg på en delad förstaplats med tysklands Ingrid Klimke. Vi hade medaljchanser, riktigt goda sådana!

Tyvärr höll det inte hela vägen ut, då de enda felfria ryttarna i det svenska laget var systrarna Linda och Sara Algotsson. Linda red på stoet La Fair, f. 93 mamma till Saras sto Wega, f. 01. Ganska imponerande?

Sverige hamnade på en fjärdeplats med laget, 4 straff från bronset. Men inte ska vi hänga läpp för det, Sara gick in i den andra hoppningen, med 1,3 straff som marginal till tvåan, Michel Jung. En rivning, och hon skulle komma tvåa. Det höll nästan, Wega hoppade fint genom hela banan. Men till sista linjen, trekombination -> oxer, kom de ur balans. De klarade trekombinationen, och nästan sista oxern. Tyvärr föll den. På en tillbakarullning.

Sara Algontsson Ostholt och Wega hade gjort det - Första svenska medaljen, ind Silver i fälttävlan!! (hon slutade på 43,3 straff)

Hemma har vi varit på helspänn de sista dagarna, man vågade nästan inte hoppas. Men det gick - nästan hela vägen fram! :)